Etymologisk djurpark

Tänkte slå ytterligare ett slag för folkbildningen och det onödiga vetandet.

 

Etymologi är alltså läran om ords ursprung och härkomst. Inte för att jag kan lova dig att ditt liv blir bättre för att du kan förklara varför pulka heter pulka (från det samiska åkdonet ”bulki”, för den intresserade) men jag kan nästan garantera att tillvaron blir intressantare när man börjar komma in i tänket.

 

Denna gång har jag några djurnamn att analysera. Informationen kommer även denna gång delvis från boken Om ett ord 2 av Daniel Ernerot och Emil Holmström (Bokförlaget Forum, Stockholm 2008).

 

 

TIGER. Den största och randigaste av alla katter. Den svenska underarten är mest känd för sin tystlåtenhet. Kommer av latinets ”tigris”, lånat från grekiskan som i sin tur lånat det från persiskan. Ursprungsordet ”tigri” betydde där troligen ”pil”. Man är inte helt på det klara om det syftar på djurets snabbhet eller på dess tänder.

 

 

Rawrhs and stripes

 

ORANGUTANG. De vill ju va’ som du-u. Stavningen har ändrats lite med tid och rum, men redan på 1600-talet fanns ordet i svenskan. Ursprungligen är det malaysiskt, en sammansättning av ”orang” – ”människa” och ”hutan” – ”skog”. ”Skogsmänniska”, helt enkelt.

Shoo-be-do-be-do-wah

 

BI. Man kan vara både flitig och arg som den här stekeln. Man kan också helt enkelt vara bi, men det är någonting annat. Ordet har vi haft med os sedan äldre fornsvensk tid och det är gemensamt i de germanska språken. Troligtvis är det ett onomatopoetiskt ljudhärmande – ord. Biiiiiiiiiiiiiiii…

Jovisst, surrrru!

 

VARG. Att ingen skulle vara rädder för denna är ju bevisligen fel. Det finns inga dokumenterade vargövergrepp på människor, men djurstackarn har likväl alltid varit fruktad och demoniserad. Ordet varg användes till en början eftersom folk av skrock inte ville säga djurets riktiga namn: ulv. Det fornsvenska ”vargher” betyder också ”förbrytare” och är för övrigt besläktat med engelskans ”worry”.

What? Me worry?

 

HÖNA. I Skandinavien har vi hållit höns i ca 2000 år, och ordet för dem har också hängt med en bra stund. Det är lite paradoxalt bildat av ordet ”hane”, som utöver att betyda herr-djur också är ett gammalt ord för tupp. ”Höna” är helt enkelt den feminina varianten av ordet.

BWAAK-bokk-bokk-bokk

 

PLUGGHÄST. Det råder mycket delade meningar om huruvida dessa kusar är flockdjur, och om det verkligen är bra för dem att ha trettio stycken i samma fålla. De har i vilket fall som helst travat runt i språket sedan mitten på 1800-talet, vilket förklarar ordets lite ålderdomliga ursprung. På den tidens skolbänkar, där bänk och pall satt ihop i ett stycke, fick eleverna sitta grensle när de studerade – lite som på en häst.


Kommentarer

Post yer comment:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be shown)

Website:

Comments:

Trackback
RSS 2.0