My Inner Eye

Ikväll blev det fasen sent, men vad gör man. Jobbet framför allt. Måste ha råd med norrlandsresan i nästa vecka.

En jämförelse av nedsmutsning och resursslöseri mellan Kina och Sverige var det ja.

Det är ju som bekant ett väldigt snack om miljön här i landet sedan ett par år tillbaka. Inget ont om det – att värna om miljön är alltid bra – men efter att ha sett hur det ser ut i Kina så känns den svenska debatten ibland lite småaktig.

För att ta ett exempel: Det kan låta som en klassisk storstadskliché, men även på bra dagar kan man inte se solen i Shanghai. Under den dryga vecka jag var i staden såg jag bara solen en gång, efter att ett rejält skyfall fått smogmolnet att sjunka undan. Detta kom som en komplett överraskning och varade bara i ett par timmar. Sedan återgick himlen till att vara oskyldigt grå igen.

Shanghai, en dag med fint väder.

Sverige har ju enligt uppgift en av Europas äldsta vagnsparker, men jämfört med Kina ser de svenska vägarna ut som rena bilmässan. Kinas fordonspark är lastgammal och skitig. Och eftersom fler och fler medelklasskineser får möjlighet att äga och använda bil så kommer nog avgaserna knappast minska under de kommande åren. Och det är ju inte som man kan be dem att avstå från bilkörning. Tänk om någon hade kommit till Sverige på 50-talet och sagt att vi inte borde köpa bilar trots att vi kunde. Fet chans att vi hade lytt det rådet!

Värre än smutsigheten var nog ändå resursslöseriet.

Kina är som bekant inne i en byggboom (eller var vid denna tidpunkt – jag tror att den ekonomiska världssituationen dämpat denna en aning). Gamla byggnader rivs och nya konstrueras. Och det går fort! Lite väl fort. Här finns en viktig skiljepunkt mellan de svenska och de kinesiska mentaliteterna. I praktiken: kvalitet kontra hastighet.

Det finns i Kina, enligt min syster som bott där ett tag nu, en ära i att göra sitt jobb snabbt. Därför blir kvaliteten inte sällan lidande (Made in China, ni vet). Ett bostadshus i Shanghai är till exempel byggt för att bestå i ca tio år. Syrran köpte sin lägenhet när huset var nybyggt, och bara tre år senare hade det uppstått stora fuktskador. Byggnaden var nämligen så pass slarvigt konstruerad att regnvatten rann in i väggarna. Fast det hade gått fort att bygga den!

Denna kulturella mentalitet går därtill djupt. Om man skulle fråga en kines om det inte gick att bygga noggrannare så att husen skulle hålla längre skulle svaret bli ungefär: ”Varför då? De ska ju ändå rivas om tio år.” Det vore alltså lika befängt som om någon skulle be en svensk bygga snabbare och helt ignorera kvalitetskraven.

Nej, efter att ha sett detta och sedan återvänt till den fantastiskt blå himlen här i landet så har man lite svårt att se svenskar som skräpiga av sig. Kanske värt att tänka på.