Veckans bok #6

Veckans bok på MY INNER EYE:

 

Liftarens guide till galaxen

Av Douglas Adams


 

 

Ok, den här får väl räknas till kategorin ”konventionell klassiker”. Går lätt att få tag på på bibliotek och bokhandlar, ofta med alla fem delarna i en händig samlingsvolym. Många har säkert redan läst detta verk, och jag har hört flera personer säga att de valt att inte läsa den eftersom den är för klassisk. Om så kan ni blunda nu.

 

I storyns centrum står Arthur Dent, en jordbo som kastas ut i Vintergatan då Jorden demoleras på en i övrigt helt vanlig torsdag för att göra utrymme för en intergalaktiskt expressled (och det är ingen idé att gnälla – rivningsplanerna har funnits utställda på lokalkontoret på Alpha Centauri i femtio år!). Han får bekanta sig med allehanda rymdvarelser, intelligenta möss, livsfarlig poesi, dörrar som njuter av att öppnas – samt en viss behändig guidebok. Och man lär sig varför man aldrig ska lämna huset utan en handduk.

 

Konventionell, som sagt, men inte desto mindre ett äkta mästerverk. I min mening en av de mest underhållande böcker jag någonsin läst. Douglas Adams’ humor är både enkel och avancerad på samma gång och även envetna sci-fi-motståndare brukar uppskatta denna bok. Och ifall ni tänker att ni redan sett filmen och inte behöver läsa boken – tänk om! Boken knäcker filmen med ljusår.

 


Stress och nervösa spänningar är nuförtiden allvarliga sociala problem i alla delar av vår galax, och för att denna situation inte på något sätt ska förvärras, avslöjas härmed följande fakta i förväg: […] Det livsfarliga raketangrepp som snart kommer att utlösas av ett gammalt helautomatiskt försvarssystem, kommer endast att resultera i krossandet av tre kaffekoppar och en bur avsedd för möss, ett skrubbsår på någons överarm samt det olägliga framskapandet och hastiga frånfället av en petunia och en oskyldig kaskelotval.

För att ändå någon ovisshet ska kvarstå kommer ingenting att än så länge avslöjas rörande vems överarm som kommer att ådra sig skrubbsåret. Detta kan tryggt få göras till föremål för spänning, eftersom det inte har någon som helst betydelse i något avseende.


Veckans bok #5

Veckans bok på MY INNER EYE:

 

A Midsummer Night’s Dream

Av William Shakespeare

 

 

Att läsa en Shakespeare-pjäs är väl kanske inte det första alternativet när man söker ett tidsfördriv. Och att läsa en sådan är sällan en enkel sak. Men om man känner sig manad att försöka så är denna ett bra förstaval. Den är kanske inte lika kulturellt utvecklande som Macbeth eller Hamlet, men den är mycket mer lättläst. Själv läste jag den på engelska, men för en ovan shakespeareläsare kan en översättning nog vara ett bra förslag.

 

Storyn behandlar två par i det antika Grekland som befinner sig i skogen på en midsommarafton. Älvkonungen Oberon bestämmer sig för att blanda sig i, vilket leder till villfarelser, kärleksförväxlingar och förvirring. Den magiska berättelsen är ändå lätt att följa med i och denna mysigt luftiga saga tillhör Shakespeares mest upplyftande verk.

 

Ett bra tips är att söka upp någon shakespearesida på internet och plocka ner en scen-för-scen återgivelse av verket, så att man efter varje avsnitt kan gå och kolla att man följde med på vad som egentligen hände. Hjälpte mig väldigt mycket när jag läste King Lear på universitetet för ett par år sedan.

 

 

"Who will not change a raven for a dove?"


Veckans bok #4

Veckans boktips på MY INNER EYE:

Naiv. Super.
Av Erlend Loe


Den här boken var ganska het för ett antal år sedan, så många kanske har hört talas om den. Själv försökte jag läsa den på gymnasiet och misslyckades fatalt. När jag läste den i höstas så älskade jag den dock. Misstänker att jag hade åldern inne denna gång.

Bokens 25-åriga huvudkaraktär får under ett parti krocket plötsligt ett mindre samanbrott. Han börjar grubbla över världens osäkerhet och tillvarons mening, köper sig en boll och ett bultbräde för att känna trygghet och åker på en välbehövlig resa till New York. Nu när jag själv är halvägs igenom min 25-årskris så vet jag hur han känner sig...

Den här är en sådan där bok som man antingen älskar eller hatar. Min litteraturlärare från i höstas, t ex, uttryckte sin avsky för den här boken lite väl starkt.

Jag älskar den. Vad du tycker om den får du klura ut själv.



"För mig representerar Kent allt jag försöker komma bort ifrån. Den mörka sidan av människan. Om Kent hade en roll i en Die Hard-film, skulle han krossas av en bil eller en hiss redan under förtexterna. Dessutom pratar han för högt."

Veckans bok #3

Na-na-NA, na-na-NA, na-na-NA-na-na-NA…

 

Veckans boktips på MY INNER EYE:

 

Alice’s Adventures in Wonderland

Av Lewis Carroll

 

Barnbok, enligt vissa. Djuplodande filosofiskt experiment med inslag av ordlekar, enligt mig.

 

Blev helt tagen av den här boken då jag läste den på en engelskkurs på universitetet.

 

Alice faller, som för många nog bekant, ner i ett kaninhål och kommer till en värld av uppochnedvänd logik där ingenting är omöjligt, men allt samtidigt tycks vara omöjligt. Här träffar hon diverse bisarra karaktärer, ändrar storlek tills hon inte vet vem hon är, spelar krocket med en flamingo och går på litteraturhistoriens kanske mest omtalade tebjudning.

 

Denna bok rekommenderas varmt från mitt håll. Har dock bara läst den på engelska och kan inte svara för hur bra Carrolls stil överlevt översättningen. Mitt tips är alltså att ni, om ni orkar, borde läsa den på engelska. Lovar att ni kommer att få ut något, även ifall min egen fascination för boken bara skulle bestå i att det är något fel på mig.

 

 

The White Rabbit put on his spectacles. "Where shall I begin, please your Majesty?" he asked.

"Begin at the beginning," the King said, very gravely, "and go on till you come to the end: then stop."


Veckans bok #2

Sådär, då har man precis skrivit klart en uppsats i Litteraturhistoria. Ledig fredag! Ahh, sweet relief!

Eftersom jag ändå har huvudet inställt på en viss bok som jag kämpat för att säga något smart om tänkte jag att jag lika gärna kunde lägga upp den som boktips.

Veckans bok på MY INNER EYE:

Dr Jekyll and Mr Hyde
Av Robert Louis Stevenson

Det här är en av de där böckerna som så gott som alla vet ungefär vad den handlar om, utan att ha läst den. Detta beror väl huvudsakligen på de många filmatiseringar som gjorts och på de kulturella avtryck boken lämnat. Stevensons verk har med all rätt blivit sinnebilden för personlighetsklyvning och psykisk ohälsa.

Läsaren får följa en advokat vid namn Utterson, som efter ett par underliga händelser - däribland ett mystiskt testamente från hans nära vän Dr Henry Jekyll - börjar söka efter sanningen om en ung man vid namn Edward Hyde. Utterson misstänker att denne frånstötande främling utpressar och planerar mörda Jekyll. Sanningen visar sig dock vara en helt annan.

För att vara en bok skriven innan förra sekelskiftet (1886) är denna riktigt enkel att läsa. Jag själv läste den på engelska, eftersom jag föredrar att göra det, men det är upp till var och en vilket språk man väljer att läsa på.


'If he be Mr Hyde,' he had thought, 'I shall be Mr Seek.'

Veckans bok #1

Eftersom jag via såväl studier som sidointressen kommit i kontakt med ett varierande utbud av litteratur – både konventionell och ovanlig – tänkte jag någon gång i veckan framöver bidra med ett boktips. Inte för att jag tänker konkurrera med alla de bokbloggar som finns där ute, men har man något att bidra med så kan man väl lika gärna göra det.

 

Vad just du anser är bra har jag ingen aning om, men har du ett bibliotek i närheten kan du ju alltid gå dit och kolla. Det är ju fortfarande gratis att låna, än så länge…

 

Veckans bok på My Inner Eye:

 

80 romaner för dig som har bråttom

Av Henrik Lange

 

Ok, vi börjar med en lättsmält bok. Lange har här gett oss en bunt med klassiska romaner i serieform, där handlingen av varje återges på tre serierutor.  Vad som är riktigt skrämmande är att han på så knappt utrymme lyckas fånga andemeningen av berättelserna på ett väldigt bra och träffande sätt.

 

Bland de böcker som återskapats finns Da Vinci-koden, Röda rummet, Flugornas herre, Odyssén, Sagan om ringen och Bibeln. Ett par av dem nästan mer givande som serie än i original…

 

Langes bok kan nog tänkas passar de flesta. För oss som har läst en del är det riktigt underhållande att se de enkla serieversionerna, men även en som inte läst så mycket kan nog uppskatta den. Alla ni som känner att ni skulle behöva lite bättre översikt över alla de där böckerna man har hört talas om men aldrig orkat läsa: Det här är boken för er!

 

 

En bra sak att ha på hyllan, helt enkelt.


RSS 2.0