My Inner Eye

Och precis som i Oz så visade sig trollkarlen vid slutet av vägen vara något av en besvikelse.



Ja, nu var det ju verkligen inte Metallicas fel att de fick ställa in konserten. Hetfield var sjuk och jag tvivlar på att de hade ställt in om det inte funnits goda själ till det. Men det gjorde inte att det kändes mindre surt att sitta där, på finfin plats, och få veta att det bara var att knata hem igen.

Fast nu knatade vi iochförsig iväg och försökte ha roligt ändå. Ett antal öl och ett Metallica-coverband senare är den gode Betraktaren en något sliten omvärldsanalytiker.

Det där med coverbandet var för övrigt en intressant historia.

Det hade varit kul att bedriva någon slags antropologisk studie om det. Krogen fylldes nämligen ganska snart av besvikna Metallica-fans, vilka röjde rejält framför coverbandet. Ok, det var ett jävligt bra coverband, men ändå.

Jag fick känslan av att de energiska ungdomarna laddat upp sitt behov av att få dyrka någonting denna kväll, och att de när Gud icke var anträffbar så att säga började dansa runt guldkalven istället.

Men jag var som sagt själv alldeles för besviken denna kväll för att betänka detta närmare...